You’re blind, baby. Blind to the facts
Vilken är egentligen vår tids ödesfråga nummer ett? För mig är svaret självklart: islamofobin. Ingen annan utveckling under min livstid har skrämt mig så. Islamofoba partier tar plats i parlament efter parlament runtom i Europa, i Frankrike lagstiftar man mot burka och i Schweiz skedde det kanske mest chockerande och obegripliga av allt: man höll en folkomröstning som sa ja till ett förbud mot att bygga minareter!
Om någon hade färdats till 1995 i tidsmaskin och berättat för mig om Europa 2010 hade jag trott att de skämtade. Att det var fråga om någon sorts avancerad, nazi-ironisk parodi. Men här sitter vi nu mitt i skiten. Och hur många röster höjs egentligen offentligt mot denna farsot? Andreas Malm skrev en bok som fick viss uppmärksamhet, Ali Esbati kämpar på tappert på sin blogg och Ung Vänster nämner islamofobin i sina tal. Men allra högst upp på podiet i den offentliga debatten hör jag knappt en enda människa som ställer sig upp och med kraft uttrycker den skräck, de farhågor och rent ut sagt det äckel jag och många med mig känner inför denna galopperande galenskap. Inte sossarna, inte vänsterpartiet och definitivt inte de stora tidningarnas ledarsidor, som agerar som om truliga konstnärer med yttrandefrihets-dille var en värre utsatt grupp än muslimer i Sverige och Europa idag. Samtidigt som de glatt och till synes oreflekterat hjälper till att göra Sverigedemokraterna rumsrena genom att ta med dem i sina partitester. Som om de var ett vanligt parti bland andra.
Jag tror att historiens dom över flatheten i den här frågan kommer att bli hård över väldigt många. Många kommer att framstå som de som fokuserade på interna stridigheter medan nazismen växte sig stark i Tyskland på 30-talet. Man kommer att undra om vi alla var blinda, döva eller dumma i huvudet. Tandvård, a-kassenivåer och dagspolitik i all ära, men när en hatisk, konspiratorisk ideologi håller på att korrumpera en hel världsdel måste det vara viktigare.
Samtidigt fortsätter haverister och hatmånglare oförtrutet att sprida sin vedervärdiga dynga om “islam”, “muslimer”, “invandrare” och “dom där” i blogginlägg efter blogginlägg, newsmillutspel efter newsmillutspel och kommentar efter kommentar på Aftonbladets och DNs hemsidor. De flesta av de som rör sig i kommentarsfältens kloaker besitter kanske ingen omedelbar, reell makt. Men så länge det inte bildas ett antirasistiskt parti eller ett antiislamofobt riksdagsnätverk, så länge ingen ställer sig upp och med kraft säger “MEN SER NI INTE VAD SOM HÅLLER PÅ ATT HÄNDA?” kommer islamofoberna att fortsätta nöta på det allmänna medvetandet. Dehumanisering, begreppsförvirring och fördomar kommer sakta men säkert att vinna mer och mer mark. Det kunde hända. Det kan hända. Den här frågan måste högst upp på dagordningen innan det är för sent!
juli 22, 2010 den 1:16
[...] Äntligen en bra text om Islamofobi by nya flickrummet on July 22, 2010 Äntligen säger någon vad jag velat formulera, men inte riktigt lyckats med. Läs det här: Cappucinosocialisten om islamofobi. [...]
juli 22, 2010 den 1:42
Håller med i nästan allt. Enda delen är Vilks delen och där skulle jag vilja tillägga en fråga att varför måste man endera vara för Lars Vilks och därmed mot muslimer och vice versa? Personligen är jag för mediokra konstnärers rätt att ge ut mediokra konstverk utan att mordhotas på samma sätt som jag är för muslimers rätt att leva och bo i Sverige. Vari ligger motsättningen? Och bör vi inte kunna hålla två diskussioner igån, dels mediokra konstnärers rätt och muslimers rätt? (Och nu menar jag inte att du per automatik tycker att det finns en motsättning i detta utan att jag uppfattat debatten som sådan)
Sen skulle jag vilja hävda att anledningen till att ingen talar om islamofobin är att så fort du talar om islam så kallas du för islamofob. (och nej nu menar jag inte Jimmie Åkesson och anhang utan om reella politiker med inflytande) Vare sig du säger bu eller bä så åker du dit och detta leder till det vakuum som SD utnyttjar med sina åsikter. Om vi istället släpper sargen och kommer in i matchen och vågar konstatera att ja det är sjukt att man stenar människor i det islamska Iran idag (utan att lägga till det klassika ”mäh man brände judar i gropar i Tyskland på 1600-talet”) och nej detta innebär inte att muslimer i Sverige vill stena någon, så har vi kommit längre än idag. Men eftersom ingen vågar säga A (utom ev. med det intetsägande tillägget) leder detta aldrig till B och därmed är SD fött. För vilka ”vågar” tala om A och därmed insinuera (? på stavningen) att B egentligen inte stämmer utan att säga det rakt ut?
Och absolut, historiens dom kommer att falla tungt på vår generation.
———————————————————————————————————————
Kul att vi var överens om mycket i detta. Jag tycker som sagt det är den viktigaste frågan av allt just nu. Jag kan känna mer gemensamt med någon som kallar sig liberal, men inser det här hotet än med en socialist som tar för lätt på det.
”Och bör vi inte kunna hålla två diskussioner igång, dels mediokra konstnärers rätt och muslimers rätt?”
De stora tidningarna i Sverige klarar uppenbarligen inte alls av att hålla de två diskussionerna igång samtidigt (vilket kanske också var en del av din poäng?). Och om de gör det prioriterar de enligt mig sanslöst dåligt. Mordhot är alltid allvarligt, ja. Men är det i det enskilda fallet verkligen ett samhällsproblem som ska upp på debatt- och ledarsidor vecka efter vecka efter vecka? Visst ska man i viss mån kunna diskutera även en sån sak. Men det jag vände mig emot var precis det jag skrev, nämligen att de agerar som om konstnärer som medvetet provocerar vissa grupper och sen blir hotade var ett större samhällsproblem än alla hot, all diskriminering och allt ovett som riktas mot muslimer dagligen, i 99% av fallen helt oprovocerat. Både från privatpersoner och olika politiker och makthavare. Om DN en gång i veckan körde en ledare där de hängde ut dagens islamofob och sen la in nån liten artikel om att ”naturligtvis är det fel att mordhota Lars Vilks” skulle jag kanske känna att de klarade att hålla de två debatterna igång och prioritera på ett förnuftigt sätt. Att lägga precis allt krut på islamofobens rätt att provocera är för mig att tappa kompassen fullständigt.
Jag vidhåller fortfarande att det här: http://svt.se/2.22620/1.1736636/spott_och_knuff_mot_kvinnor_i_sloja är ett seriöst jävla samhällsproblem som vi var och en borde gå runt och skämmas för dagligen, vare sig vi kallar oss socialister, liberaler, konservativa, anarkister eller något helt annat. Jag menar att några enskilda individers attacker mot en person som vigt de senaste åren av sin konstnärsbana åt att provocera och testa hur långt han kan gå i sina provokationer mot bl.a. just de enskilda individerna inte är ett samhällsproblem på alls samma nivå. Det är återigen för mig ett problem i paritet med att jag som Djurgårdare inte kan gå in på en AIK-pub och skrika könsord och förvänta mig få vara ifred. Sedan att diskursen får det att verka som om mordhot är en grundläggande och viktig del av Islam gör ju inte saken bättre.
På ett sätt beklagar jag att jag själv ens diskuterat Vilks på denna blogg och därmed bidragit till den oförtjänta uppmärksamheten. Men samtidigt försvarar jag det inför mig själv med att jag inte diskuterat icke-frågan Vilks yttrandefrihet (som 99,9% redan är överens om), utan fokuserat just på olikheterna i människovärde och mediautrymme när olika människor hotas och trakasseras. Jag menar, Vilks har iaf inte ett parti som fokuserar på att vara emot honom och som hotar att komma in i riksdagen i höst. Vi kan ju leka med tanken på en dagstidning i Tyskland på 20-talet som istället för att kritisera den framväxande antisemitismen ägnade allt utrymme åt att försvara någon antisemitisk skämttecknares yttrandefrihet. Eftersmaken skulle bli oerhört bitter, inte sant? Detta ÄVEN om skämttecknare blivit både mordhotad och boxad på näsan.
Ditt andra resonemang fattar jag inte riktigt. Menar du att när vi kritiserar islamofobi är det viktigt att vi varje gång letar upp ett exempel i världen på när en muslim eller en muslimsk stat begår eller begått en vedervärdig handling och samtidigt kritiserar den? Det låter väldigt märkligt för mig. Det är för mig snarare en av de mest grundläggande egenskaperna i islamofobin, just att ”bunta ihop” alla muslimer och sedan döma dem efter en fundamentalistisk regim. Ska jag behöva formulera mig såhär typ: ”Det är för jävligt att en massa muslimer utsätts för diskriminering, trakasserier och hot i Sverige idag bara för att de är muslimer. Obs! Det är även förjävligt att regimen i Iran gör hemska saker!” För mig är det att erkänna samband som inte finns och spä på mytbildningen och de ständiga associationerna mellan alla muslimer och Irans regim. Dessutom kan vi konstatera att samhället stillatigande åser islamofobin, det finns en tyst acceptans menar jag. Däremot kan du väl inte på allvar mena att någon i Sverige stödjer stening i Iran?
Jag håller heller inte med om att ingen ”vågar” kritisera den fundamentalistiska regimen. När protesterna seglade upp nu senast ordnades flera manifestationer i Stockholm till stöd för Irans folk. Många av oss som dök upp var samma människor som kritiserar islamofobin. Däremot känns det väl något överflödigt om en liberal eller socialist i Sverige skulle gå ut med en debattartikel mot stening? Dels kan väl både du och jag anta att 99,9% (förlåt för schablonsiffran igen) av Sveriges befolkning redan tycker att stening är helt fruktansvärt. Och dels skulle det ju bara bli YTTERLIGARE en artikel i den rika floran av texter som varje dag beskriver Islam och Muslimer som efterblivna och ett samhällsproblem. För svenskt vidkommande menar jag att det är ett klart större samhällsproblem att tiotals procent av gymnasieungdomarna med jämna mellanrum svarar att de vill införa dödsstraff i Sverige än att en regim som helt saknar stöd i Sverige stenar folk. Det skulle även vara viktigare att högljutt kritisera dödsstraffet i t.ex. USA. Jag kan lova dig att den allmänna synen på USAs regim i Sverige är tusen gånger mer positiv än den på Irans. Vi indoktrineras inte heller med iransk musik, TV och film dygnet runt.
Men visst bör alla medvetna människor vara med och demonstrera och protestera mot regimen i Iran. Men för mig blir det ett grundläggande fel om vi väljer att förknippa Islam och muslimer mer med denna regim än med de tusentals muslimer som protesterar emot den. Varför är det alltid det dåliga som muslimer ska förknippas med?//CS
juli 22, 2010 den 1:43
Hmm syftningsfel i inledningen. Jag anser inte att du har fel i din analys av Vilk utan efterlyser en djupare diskussion kring detta.
juli 22, 2010 den 10:25
Jättebra inlägg! Exakt! islamofobin är en avhumanisering av människorna. jag har själv jämfört den med antisemitismen på 20-talet ett antal gånger på min blogg. ( Http://ligator.wordpress.com )
Fast jag noterar att Vilks själv inte är helt dum. Han är ingen islamofob som SD. Han skiljer mellan fundamentalisterna och de vanliga utövarna och pratar inte illa om vanliga utövare. Hans idé är att alla religioner ska ha lika rätt och lika ansvar. Dvs rätt att bygga moskéer men ansvaret att respektera yttrandefriheten. Vilks är liberal ateist, det är nåt annat än islamofob.
————————————————————————————————————–
Tack för beröm! Jag ska läsa din blogg vid tillfälle.
Jag anser att Lars Vilks är islamofob. Om han inte är islamofob, så är han iaf enligt egen utsago emot det mångkulturella samhället, vilket för mig gör honom till en del av problemet. Jag tycker att Andreas Malm beskrev det ganska bra här: http://www.aftonbladet.se/kultur/article6759509.ab
Han må vara liberal ateist, men jag menar att man kan vara både och på samma gång, precis som en socialist kan vara manschauvinist och en centerpartist kan vara antisemit. Jag betivlar inte att Vilks är liberal. Ej heller att han är ateist. Men många av de värsta islamofoberna numera verkar argumentera mycket mer utifrån en ateistisk och ”liberal” vinkel, än utifrån en kristen eller konservativ. Det är ju så man t.ex. fått igenom burka-förbudet (även om kvarlevorna av de kristna fördomarna visar sig i attyden att nunnor i Europa bär sina slöjar av helt andra, självvalda och mer respektingivande skäl än muslimer).
Sen menar jag nog iofs att jag i denna artikel inte skrev något särskilt emot Vilks och hans åsikter. Jag kritiserade bara uppmärksamheten hoten mot honom får jämfört med det stora hotet mot muslimer som är under uppsegling. Denna kritik gäller även om man av någon anledning skulle vilja framhålla skillnaderna mellan Vilks och SD, anser jag. //CS
juli 22, 2010 den 2:12
Bra och mycket verklighetsförankrat objektiv uppfattning om läget som det är. Som det verkar har Wilks ingen enfaldig agenda att generalisera Muslimer ihop med det mycket lilla antal extremister inom Islam i övrigt, såsom exempelvis Sverigedemokraterna gör i varenda inlägg, kommentar och artikel de gör. Att fokusen ligger på Islam genom extremisterna och inte övriga religioner har att göra med 9/11 och London. Skulle det handlar om Kristendomen och Katolismen kan vi direkt se samma fenomen när det kommer till pedofilism på senare tid i de sorters diskussioner som följt i samma miljöer. Det är lätt att man som enfaldigt blind Sverigedemokrat köra rally på genvägar och praktisera hatiska fördomar och bara peka finger åt de grupper som är mest utsatta i samhället som nykomlingar. I stort sett är det väldigt egocentrisk och bortskämda argument därför att Sverige är ett mycket bra land att leva i där standarden är väldigt hög och tryggt. Kanske skulle de flesta Sverigedemokrater behöva leva några månader i länderna och områdena som de flyktingar de förtalar kommer ifrån. Tror inte de skulle klara en vecka där, men deras syn och kontraster mellan att ha det bra och dåligt lär förändras radikalt, och så även deras partitillhörighet vid hemkomst i stor omfattning.
juli 22, 2010 den 2:56
Bra inlägg.
Det är verkligen läskigt att sådant hat får förekomma utan att något görs. Har vi inte lärt oss av 1900-talets fascistiska historia alls? Tyvärr, har folk guldfiskminne.
juli 23, 2010 den 1:07
Nja nu var steningen så här i efterhand ett bedrövligt exempel. (skyller på att det går 24/7 just nu på de stora nyhetsstationerna på denna sida Atlanten)
Min poäng är att allt hänger samman. En skola förbjuder nationalsången på skolavslutningen (som är en riktigt icke fråga, när f-n sjöng man nationalsången på skolavsltningen?) men då ingen etablerad politiker kan gå ut och säga att ”tjaa det var kanske ett utfall av en övernitisk rektor OCH har vi egentligen någonsin sjungit nationalsången på skolavslutningen?” så kliver istället Jimmie med anhang in och tankemönstret går väl från att ”ok ngt förbjuds som är svenskt, vi har fått muslimer till Sverige hence det är muslimernas fel”. Och INGEN vågar diskutera detta alls. (och nej jag menar inte att detta är en stor fråga)
Sen kan man konstatera, åtminstone om man går till SCB:s siffror, att svensken idag är mer positiv till invandrare och mer positiv till muslimer. Så det är möjligt att man målar upp en överdrivet negativ bild.
Sen är det absolut sjukt att vi diskuterar Lars Vilks mer än den artikel du länkade till.
———————————————————————-
Jag känner inte till några fall där man förbjudit nationalsången på skolavslutningen, så jag kan inte uttala mig. Men jag minns vilka element som gärna skrålade med i nationalsången när jag gick i högstadiet. De hade väldigt kort hår, väldigt stora kängor och väldigt mycket hat och frustration i sina unga hjärtan. Jag förstår till fullo om den med avvikande utseende kände sig hotad och/eller kränkt när dessa unga alfahannar ställde sig upp och vrålade nationalistisk smörja. Särskilt om de fått stryk av dem vid ett annat tillfälle. Och annars bara i ljuset av det ständiga, tysta hotet om våld som x antal stålhättor i korridorerna utgjorde. I ett sånt läge hade jag tyckt det var jävligt soft med ett förbud mot nationalistiska attribut ö.h.t. Flaggor, sånger osv. All that shit. I det läget är det ju INTE en icke-fråga. Anser jag iaf.
Vare sig läget nu är så extremt, eller det bara är nån vanlig svennebanan-skola på landsorten där det kanske ÄR en icke-fråga har jag svårt att begripa folks upprördhet över sånt. Det skrämmer mig. Vad är det för märkliga tendenser som får folk att känna sig så jävla kränkta över sånt? De människorna ÄR ju i princip redan Sverigedemokrater så det är väl inte så jäkla konstigt om de sedan röstar på dem? Eller vad är det jag missar här? All den sunda, inkluderande, progressiva, framåtblickande, helt hatbefriade, leende nationalism som Sverige genomsyras av? Sorry, det djuret har jag aldrig sett. Nu hårddrar jag detta. Jag hatar inte varje enskild liten gullig pensionär som utgjuter sig om ”den vackra svenska sommaren” eller citerar att ”blott Sverige svenska krusbär har!”, men SD har ju ändå en rätt bred rekryteringsbas i just såna grupper när de väl börjar se sig själva som kränkta och blir arga för att privilegier och fördelar inte lika naturligt längre tillhör dem kan de bli livsfarliga på nolltid. Det fanns gamla söta gummor som röstade på NSDAP också vilket Killinggänget-sketchen hjälper oss att aldrig glömma!
SCB:s siffror kände jag inte till. Det är onekligen kul att höra och något av en snuttefilt att trösta sig med mit i vansinnet. Men det finns mkt att anmärka där tyvärr. Särskilt för en pessimist som mig. Bara tre exempel för att inte skriva oss till döds här:
1) Statistik är alltid opålitlig,
2) Vad innebär det att vara ”positiv till muslimer?” Vissa islamofober vill ju mena att de är jävligt positiva till muslimer, men gärna vill att de ska konvertera till kristendomen eller bli ateister. Andra är så positiva till dem att de vill ”rädda” dem till sitt eget fantastiska ”svenska” levnads- och tankesätt. Islamofobin som brukar komma från liberalt håll exempelvis är ju konstruerad så att den alltid vill framhålla att den ÄLSKAR muslimer och HATAR Islam. DN och SvD har på sistone försökt skapa nån sorts skillnad mellan hat mot muslimer och hat mot Islam, som om det var två heeeelt olika saker och inte aaalls del av samma trend. Ytterligare andra är positiva till muslimer men negativa till ”avarterna” som de tenderar att överdriva, missförstå och klistra på helt fel och alldeles för stora grupper. Här hittar man många SD:are exempelvis.
3) Det kan som sagt svänga snabbt. Vad vi ser i attitydundersökningar är ofta resultatet av samhällsdebatten tio år tidigare. Både tolerans och intolerans lever kvar. Men vad vi har just nu, som jag också skrev om, är ett fullkomligt framvällande utspyende av grov till medelgrov islamofobi i en massa kommentarsfält. Men även på vissa ledarsidor. Gränser för dett tillåtna flyttas. Vad gör detta med opinionen på sikt? I Sverige oroar jag mig snarare för detta än för opinionsläget precis just nu: riktningen och hur den verkar börjar gå åt samma håll som i länder som Schweiz och Holland.
OK, då är vi iaf överens om Vilks Vs. de dagliga trakasserierna mot muslimer bara för att de är muslimer som knappt kommer fram alls i media. Det gör mig glad. För att inse detta tyder för mig ändå på att vi nånstans har nåt grundläggande gemensamt oavsett hur mkt vi gnabbats i dessa kommentarsfält! // Vänligen CS
juli 24, 2010 den 1:03
Absolut. Grundvärderingen är densamma i just denna fråga.
Ang. nationalssångs frågan måste man dock fråga sig ”vad vinner man på ett förbud”? Och framför allt vad förlorar man? (Och nu menar jag inte i ngn nationaromantisk idé att alla tänker på dimman i Lutzen utan mer på röster till SD) Är det hela värt det?
Ska inte svära på att det var SCB (dock mest troligt) och det var en sådan attitydsundersökning. Tror trots allt att det målas alltför mycket fan på väggen. Jag tror att medelsvensson trots allt är positiv till muslimer men tveksam till religionen islam av exakt samma anledning som medelsvensson är tveksam till kristendomen nämligen att medelsvensson är ateist. Det är också därför som kritiken mot islam kommer främst från ateistiskt håll och ej kristet då en troende människa har mycker svårare att missförstå en annan troende människa än en som tror att allt ät strunt. (Nu hårdrar jag det rejält jag menar självklart inte att detta gäller ALLA troende och ALLA ateister)
Vad jag vill ha sagt är att jag ser visst din poäng i att hata (starkt uttryck) islam hänger samman med islamofobin dock ser jag också poängen DN och SvD försöker göra nämligen den som jag precis talat om. (Även om jag inte tror att många hatar islam dock ställer sig tveksam till delar av religionen)
———————————————————————-
Känns fortf. lite skakigt för mig att uttala mig om fall av just nationalsångs-förbud då jag inte känner till några fall, hur det motiverades eller nånting. Men jag vidhåller att den som kan få en sån sak att bli motiverande till att rösta på SD antagligen var SD:are från början. Förstår lite grann vad du menar i teorin, men i praktiken är jag extremt mot idéen att bekämpa rasism genom att mildra kritik mot nationalism. Jag förespråkar nog motsatt metod…
Det finns ju vissa islamofobiska rörelser i Europa som svängt från ”släng ut alla muslimer!” till ”omvänd alla muslimer till kristendomen/ateismen!”. Lite grann som att Sverigedemokraterna börjat tona ner den rena nazismen och rasismen till förmån för kulturell rasism (även om de fortfarande har kravet på ”etnisk enhet” eller vafan det var i sitt partiprogram). Sen har jag ju aldrig begripit militant ateism över huvud taget, precis som jag har svårt att begripa militant religiositet. Det här att man vill frälsa och evangelisera som så många ateister gör nuförtiden. Att man ska ”rädda” folk från deras tro. Jag är kritisk mot reaktionär dynga när den kommer från ateister, från muslimer, från kristna, från DN och från SvD. Jag tror inte nån automatisk blir elak, ond eller dum för att de tror eller inte tror på gud. Att vara ”emot islam” är för mig på gränsen till att vara mot religionsfriheten.
Och när muslimer redan är en utsatt grupp – att då fokusera så mkt på just DERAS religion (eller den schablonbild som så ofta målas upp av den) blir för mig ”a part of the problem”. Dessutom glömmer man alla troende muslimer som är feminister, HBT-aktivister osv när man hela tiden fokuserar på ”problem med ”Islam’”. Homofobi finns det gott om bland ateister också. Felet med t.ex. en kristen som är homofob för mig är att han är homofob, inte att han är kristen. (Inte minst glömmer många att en hel del, också troende, muslimer i Sverige är här just för att de flytt regimer som varit t.ex. sexistiska eller homofoba varvid det blir extra märkligt att klistra denna sexism och homofobi just på dem).
Men det här med att jag inte ser troende människors tro i sig som ett problem, utan i de flesta fall nåt positivt de kan hämta kraft ur – det har jag ju fått mer kritik för på den här bloggen än nåt annat. Jag ser det helt enkelt annorlunda än de flesta socialister och liberaler verkar göra. Att gå ut och säga att man är mot Islam pga vissa avarter visar för mig att man inte lyckas sätta sig in i hur viktig tron kan vara för vissa och deras identitet. Om en viktig del av min identitet är att jag är muslim och folk hela tiden häver ur sig oftast okunnig och generaliserande kritik mot Islam, då är det klart jag känner mig angripen.
Och vad är väl att vara emot hela religionen islam för att vissa muslimer är reaktionärer – om inte definitionen av fördomsfullhet? Nu kanske jag lämnade spåret lite, menmen…//CS
juli 25, 2010 den 2:14
1. Nej, du, klimathotet är nog nummer ett. Or you’ll be the smartest man on the cinder.
2. Ja, det är vidrigt med dessa islamofober och deras tröttsamma »der ewige Araber«-retorik. Allt de säger är eller har historiskt varit lika sant om kristendom.
3. SD och de andra rasistgrupperna har skapat en fråga som en del kallar »invandrarfrågan«, och inget parti har en motsatt plattform. Det finns alltså två sidor—rasisterna, och de som säger inget. Vilket parti tar tydligt upp frågan om global solidaritet?
———————————————————————-
Skriver under på tvåan och trean. På ettan kan jag väl säga ”ja och nej”, men kan inte riktigt utveckla varför utan att bli långrandig och semantisk. Men jag förstår hur du menar. //CS
juli 25, 2010 den 8:41
Jag tror att sexismen är den större frågan som utgör rötterna faktiskt för en stor del av rasismen. Vi har alltså i vår vardag, in på kroppen, i våra närmaste relationer en hackordning där någon är högre än en annan på grund av kön. Det är en cancersvulst i samhället som tillåter folk att också börja sortera andra som de inte känner så bra. Så F!-frågan kan nog vara mer antiislamofobisk tillochmed än du tror, oavsett vad de säger ens i just den frågan. (könsmaktsordningen ligger ju bakom också homofobin till exempel som ju riktas hårdast mot män).
——————————————————————————————
Kloka och tänkvärda ord. Jag vet dock inte om jag tror sambandet nödvändigtvis är A —> B (vilket du kanske inte menade heller). Jag tror att alla de stora förtryckande hackordningarna i någon mån göder varandra. Alltså precis som patriarkatet producerar islamofobi och rasism som ”en biprodukt”, kan rasism göda sexism. Men det är ju uppenbart att alla dårar som vill utkämpa dessa ständiga ”kulturernas krig” använder kvinnor och kvinnokroppar som slagfält till stor del. //CS
augusti 2, 2010 den 5:29
Historien har en tendens att upprepa sig. I skolan lärde vi oss parollen ”aldrig mer” och nu skiljer vi återigen ut grupper som ”främmande” och som ”hot” trots att historien borde lärt oss gångna tiders misstag. Att vi glöt bort det gör mig mörkrädd. Antiziganismen, rasismen och islamofobin sprider ut sig i förmån för en attityd där man ska vara så tolerant att man ska vara tolerant mot intoleransen. Däremot bryr man sig föga om hur andra mår.
———————————————————————-
Javisst. Bara att sluta prata om ”raser” och börja prata om ”kulturer” i stället, så vips rullade det fascistoida tåget igång igen. //CS
augusti 3, 2010 den 5:44
[...] fascistiskt. Få andra utvecklingar har skrämt mig så som den växande rasismen och islamofobin. Cappuccinosocialisten tycker att det är vår tids ödesfråga och jag är bredd att hålla med honom, även om jag är [...]