Det humanistiska korståget

EDIT: Medan jag satt och skrev det här såg jag Jespers fina inlägg i frågan på Dagens Konflikt. Rekommenderas.

Jag ska börja med att säga det rent ut: Jag har oändligt svårt för de liberala humanisterna. Att fokusera på att övertyga folk om huruvida Gud ”nog” finns eller inte som om det var en viktig samhällsfråga, samtidigt som det pågår strid om saker som arbetsrätten och fördelningspolitiken, är i mina ögon antingen ett lyxproblem eller en dimridå. Ännu obehagligare blir det när man tänker i ett perspektiv av internationell solidaritet. Den liberala humanismen kommer inte med någon socialism eller något som kan förbättra människors liv, bara mer marknad, individualism och hegemoni. Sedan siktar de dessutom in sig på det enda hopp många av människorna i många delar av världen har, deras tro. En tro som är det enda många har att ta till, både för att orka ta sig genom sin dag, och för att orka engagera sig för sin egen och sina medmänniskors situation. Det blir en dubbel destruktion.

Det är bara ytterligare ett sätt att sikta in sig på chimärer. Som om tron var problemet, inte klassförtrycket. Visst har kyrkan genom historien spelat en till största delen samhällsbevarande och reaktionär roll. Och visst finns det folk som så att säga ber i stället för att revoltera. Men det finns också folk som hämtar styrka till revolten i bönen. Jag har inga som helst problem med Marx kritik av religionen eller arbetarrörelsens traditionella misstänksamhet mot präster och religiösa dogmer, som Jesper skriver om. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att empirin stödjer denna syn på kyrkans roll, i alla fall de senaste tusen åren eller så.

Men frågorna i testet på humanisternas hemsida går ju mest ut på att kolla vad man tycker i olika politiska frågor – för att man sedan ska dra den relativt orelaterade slutsatsen ”Gud finns nog inte”. Sen finns det en grundläggande problematik för förståelsen av världen hos alla militanta ateister från vänster till höger. Man tror att religion är vetenskap. Man vill ”bevisa” för folk att deras tro är falsk. Själv tror jag att tron uppstår just ur behovet av det oförklarliga och det som ligger ”bortom” och då biter ju knappast vare sig politiska eller vetenskapliga argument.

Mer intressant än att försöka att bevisa för de kristna att de ”tror fel” vore att ställa den kristna högern och den samhällsbevarande majoriteten av kyrkans makthavare till svars för diverse inkonsekvenser. Jag tänker på sådant som ”om det finns ett liv efter detta, kan man väl aldrig nöja sig med att kämpa för sig själv och sina anhöriga, då måste det väl vara viktigt att ta ställning för social rättvisa på allvar?” eller ”din idol och förebild var en kille som dog tortyrdöden i en civil olydnadskampanj mot det romerska imperiet. Hur får du ihop detta med att stödja dagens romarrike USA och deras tortyrmetoder, medan du fördömer civil olydnad och medmänsklig kamp?”

Att folk inom kyrkan kan hjälpa en gömd flyktingfamilj eller en hemlös och sedan snällt gå och rösta på ett parti som i allt väsentligt kommer att skapa mer lidande i form av hemlöshet, gömda flyktingar och tusen andra saker borde vi antagligen diskutera, men varför blanda in teodiceproblemet? Det här är frågor man trots allt kan diskutera med stor respekt för andras tro. Frågan om huruvida Gud ”nog” finns eller inte kan vara en intressant diskussion teologiskt / filosofiskt / historiskt, men det kommer ju knappast att leda till att någon sida ”vinner”/”förlorar” ”debatten”. Det är inte den typen av fråga helt enkelt. I alla fall inte för de flesta troende.

Det många ateister inte fattat är att Gudstron, till skillnad från alla miljoner lager av teologisk/ideologisk överbyggnad, för de flesta troende inte är en ”åsikt” bland andra utan något som befinner sig på ett helt annat betydelseplan. De liberala humanisterna förenklar och fördummar Gudstron lika mkt som kyrkan eller den kristna högern, när de väljer att operera bort sådant som förlåtelse, frid, tro (alltså som i fatih, inte belief) och andra ”upplevelser” och framställa religionen som något att jämställa med astrologi eller kristallhealing.

Jag finner det också intressant att många religionskritiker är så ”religiösa” eller dogmatiska i sitt eget tänkande. De tittar på historien, finner att representanter för organiserad religion varit reaktionära i låt oss säga 80% av fallen (för att dra till med något) och drar slutsatsen att den alltid måste vara det för alla människor överallt. Också det en blind tro. Med ett sådant tänkande bör man i den intellektuella hederlighetens namn fördöma också saker som liberalism, socialism, kommunism, parlamentarism, kapitalism, folkvalda regeringar osv osv, då de flesta av dessa ideologier och institutioner också använts för att rättfärdiga och upprätthåla förtryck. Men Chavez läser också sin bibel och den tidiga socialismen hämtade mycket av sitt idéstoff från ett visst radikalt sätt att läsa Nya Testamentet. Jag tycker att man som ”medveten”, ”vänster” eller vad du vill, ska kritisera sådant som abortmotstånd, förbud mot samkönade äktenskap osv osv. Bokstavstro på tvåtusen år gamla bibliska texter är definitivt ett politiskt problem. Inte minst bör man kritisera en religiös attityd av mättnad och ”jag har hittat min Gud så må övriga världen brinna” eller ”Gud har ordnat allt på bästa sätt, så varför ska jag delta i klasskampen”. Men jag tror inte man har något att vinna på att kritisera folks personliga, metafysiska upplevelser. Dessutom gissar jag, helt utan statistiskt underlag, på att den allmänna liberalhegemoniska attityden av att sköta sig själv och skita i andra är precis lika vanlig hos ateister som hos troende i Sverige 2009.

Metafysik som en distraktion från klasskampen? Visst, teoretiskt, men då får vi också kritisera all musik, litteratur, film osv osv som inte omedelbart fokuserar på att uppnå den klasslösa utopin. Jag köper inte det där. Om du sitter och är 100% övertygad ateist har du fullständig rätt till den tron, men att göra ateismen till intolerant, dogmatisk religion kommer att funka lika illa nu som det gjorde i Sovjetunionen – det kommer att alienera folk och hjälpa högern att sätta likhetstecken mellan andlighet och kapitalism. Mitt förslag till kampanj: ”Marknaden” finns nog inte.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Nordiska finansfamiljer, aik-micke skriver Wångska Attentatet 100 år!, jesper skriver Det daltas med liberaler i onödan, Jinge skriver Falkvinge spär på politikerföraktet?