Det humanistiska korståget

VENEZUELA-CONSTITUTION-REFERENDUM

EDIT: Medan jag satt och skrev det här såg jag Jespers fina inlägg i frågan på Dagens Konflikt. Rekommenderas.

Jag ska börja med att säga det rent ut: Jag har oändligt svårt för de liberala humanisterna. Att fokusera på att övertyga folk om huruvida Gud ”nog” finns eller inte som om det var en viktig samhällsfråga, samtidigt som det pågår strid om saker som arbetsrätten och fördelningspolitiken, är i mina ögon antingen ett lyxproblem eller en dimridå. Ännu obehagligare blir det när man tänker i ett perspektiv av internationell solidaritet. Den liberala humanismen kommer inte med någon socialism eller något som kan förbättra människors liv, bara mer marknad, individualism och hegemoni. Sedan siktar de dessutom in sig på det enda hopp många av människorna i många delar av världen har, deras tro. En tro som är det enda många har att ta till, både för att orka ta sig genom sin dag, och för att orka engagera sig för sin egen och sina medmänniskors situation. Det blir en dubbel destruktion.

Det är bara ytterligare ett sätt att sikta in sig på chimärer. Som om tron var problemet, inte klassförtrycket. Visst har kyrkan genom historien spelat en till största delen samhällsbevarande och reaktionär roll. Och visst finns det folk som så att säga ber i stället för att revoltera. Men det finns också folk som hämtar styrka till revolten i bönen. Jag har inga som helst problem med Marx kritik av religionen eller arbetarrörelsens traditionella misstänksamhet mot präster och religiösa dogmer, som Jesper skriver om. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att empirin stödjer denna syn på kyrkans roll, i alla fall de senaste tusen åren eller så.

Men frågorna i testet på humanisternas hemsida går ju mest ut på att kolla vad man tycker i olika politiska frågor – för att man sedan ska dra den relativt orelaterade slutsatsen ”Gud finns nog inte”. Sen finns det en grundläggande problematik för förståelsen av världen hos alla militanta ateister från vänster till höger. Man tror att religion är vetenskap. Man vill ”bevisa” för folk att deras tro är falsk. Själv tror jag att tron uppstår just ur behovet av det oförklarliga och det som ligger ”bortom” och då biter ju knappast vare sig politiska eller vetenskapliga argument.

Mer intressant än att försöka att bevisa för de kristna att de ”tror fel” vore att ställa den kristna högern och den samhällsbevarande majoriteten av kyrkans makthavare till svars för diverse inkonsekvenser. Jag tänker på sådant som ”om det finns ett liv efter detta, kan man väl aldrig nöja sig med att kämpa för sig själv och sina anhöriga, då måste det väl vara viktigt att ta ställning för social rättvisa på allvar?” eller ”din idol och förebild var en kille som dog tortyrdöden i en civil olydnadskampanj mot det romerska imperiet. Hur får du ihop detta med att stödja dagens romarrike USA och deras tortyrmetoder, medan du fördömer civil olydnad och medmänsklig kamp?”

black jesus

Att folk inom kyrkan kan hjälpa en gömd flyktingfamilj eller en hemlös och sedan snällt gå och rösta på ett parti som i allt väsentligt kommer att skapa mer lidande i form av hemlöshet, gömda flyktingar och tusen andra saker borde vi antagligen diskutera, men varför blanda in teodiceproblemet? Det här är frågor man trots allt kan diskutera med stor respekt för andras tro. Frågan om huruvida Gud ”nog” finns eller inte kan vara en intressant diskussion teologiskt / filosofiskt / historiskt, men det kommer ju knappast att leda till att någon sida ”vinner”/”förlorar” ”debatten”. Det är inte den typen av fråga helt enkelt. I alla fall inte för de flesta troende.

Det många ateister inte fattat är att Gudstron, till skillnad från alla miljoner lager av teologisk/ideologisk överbyggnad, för de flesta troende inte är en ”åsikt” bland andra utan något som befinner sig på ett helt annat betydelseplan. De liberala humanisterna förenklar och fördummar Gudstron lika mkt som kyrkan eller den kristna högern, när de väljer att operera bort sådant som förlåtelse, frid, tro (alltså som i fatih, inte belief) och andra ”upplevelser” och framställa religionen som något att jämställa med astrologi eller kristallhealing.

Jag finner det också intressant att många religionskritiker är så ”religiösa” eller dogmatiska i sitt eget tänkande. De tittar på historien, finner att representanter för organiserad religion varit reaktionära i låt oss säga 80% av fallen (för att dra till med något) och drar slutsatsen att den alltid måste vara det för alla människor överallt. Också det en blind tro. Med ett sådant tänkande bör man i den intellektuella hederlighetens namn fördöma också saker som liberalism, socialism, kommunism, parlamentarism, kapitalism, folkvalda regeringar osv osv, då de flesta av dessa ideologier och institutioner också använts för att rättfärdiga och upprätthåla förtryck. Men Chavez läser också sin bibel och den tidiga socialismen hämtade mycket av sitt idéstoff från ett visst radikalt sätt att läsa Nya Testamentet. Jag tycker att man som ”medveten”, ”vänster” eller vad du vill, ska kritisera sådant som abortmotstånd, förbud mot samkönade äktenskap osv osv. Bokstavstro på tvåtusen år gamla bibliska texter är definitivt ett politiskt problem. Inte minst bör man kritisera en religiös attityd av mättnad och ”jag har hittat min Gud så må övriga världen brinna” eller ”Gud har ordnat allt på bästa sätt, så varför ska jag delta i klasskampen”. Men jag tror inte man har något att vinna på att kritisera folks personliga, metafysiska upplevelser. Dessutom gissar jag, helt utan statistiskt underlag, på att den allmänna liberalhegemoniska attityden av att sköta sig själv och skita i andra är precis lika vanlig hos ateister som hos troende i Sverige 2009.

Metafysik som en distraktion från klasskampen? Visst, teoretiskt, men då får vi också kritisera all musik, litteratur, film osv osv som inte omedelbart fokuserar på att uppnå den klasslösa utopin. Jag köper inte det där. Om du sitter och är 100% övertygad ateist har du fullständig rätt till den tron, men att göra ateismen till intolerant, dogmatisk religion kommer att funka lika illa nu som det gjorde i Sovjetunionen – det kommer att alienera folk och hjälpa högern att sätta likhetstecken mellan andlighet och kapitalism. Mitt förslag till kampanj: ”Marknaden” finns nog inte.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Nordiska finansfamiljer, aik-micke skriver Wångska Attentatet 100 år!, jesper skriver Det daltas med liberaler i onödan, Jinge skriver Falkvinge spär på politikerföraktet?

12 kommentarer till “Det humanistiska korståget”

  1. [...] Konfliktportalen.se: cappuccinosocialist skriver Det humanistiska korståget, aik-micke skriver Wångska Attentatet 100 år!, jesper skriver Det daltas med liberaler i [...]

  2. [...] Björnbrum bjuder på Mattips i sommarvärmen, Cappuccinosocialisten ger Jesper Nilsson eldunderstöd i religionsdebatten här på portalen, på Dagens konflikt kan ni alltså läsa det inlägg jag [...]

  3. [...] andread0ria skriver Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten, cappuccinosocialist skriver Det humanistiska korståget, Jinge skriver Dagens Bild – Sommar, Anders_S skriver Nordiska [...]

  4. Riktigt, riktigt bra inlägg.

  5. Tack så mycket!

  6. Du är uthållig som ser till att sätta skarpa ord på så pass många initierade funderingar :)

    Jo, bra inlägg. Det du säger är nog den sunda inställning till religion som samhällsfenomen. En filosofisk/teologisk diskussion kan jag kasta mig in i som bestämd religionsmotståndare, men det i sig är inget skäl att dra in frågan i en diskussion om samhället. Ska man göra det senare, får man göra väldigt klart för sig själv och andra vad det är för samhälleliga effekter av religion man vill kritisera. Jag har inte följt eller tänkt så mycket på Humanisternas kampanj, men får också vibbar av en positivistisk uppläxning av folk, med rätt oklara motiv.

  7. Tackar. Jo, enligt mig är en filosofiskt motiverad ateism och en politisk kritik mot religionens track record som reaktionär båda fullt möjliga att kombinera med respekt för att folk är troende. Som du säger kan man föra filosofiska diskussioner om tro och även politiska diskusisoner om politik och religiös dogmatik. Men jag tycker folk ofta blandar ihop sakerna och därmed på ett sätt gör ungefär samma sak som t.ex. fundamentalistiska kristna. Gud finns -> av detta följer xx (valfritt politiskt resonemang) eller Gud finns inte -> av detta följer xx (annat politiskt resonemang). Inte direkt en historiematerialistisk syn på klasskampen. Vi vet ju att det finns troende socialister och ateistiska liberaler. Som du säger: exakt vad är det man kritiserar? Att någon t.ex. ber till Gud? Eller vissa åsikter, opositioner osv i samhällssystemet. Så att man kan bekämpa rätt saker.

  8. [...] vidskepelse är bolsjevism Dagens Konflikt: Det daltas med liberaler i onödan Cappuccinosocialist: Det humanistiska korståget Andrea Doria: Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten Salka: Gud finns [...]

  9. Lars Karlsson säger:

    På din beskrivning av Humanisterna är det tydligt att du inte har en aning om vad de egentligen står för. Istället drar du en tämligen ogrundad slutsats om att Humanisterna inte vill att du ska tro på gud. Helt fel och väldigt långt ifrån meningen med kampanjen. Du kanske har läst de stora bokstäverna på kampanjaffischerna, men glömt att läsa den lite mindre texten under där det står ”ändå påverkar han dig”. Om du inte kan köpa det (vilket du visserligen verkar göra i slutet av inlägget) så behöver du nog sätta dig in i debatten lite mer.

    Dessutom är det tämligen lågt att påstå att Humanisterna skulle vara liberaler. Humanisterna har ingenting med liberalism/socialism att göra. Jag känner dessutom många humanister som även är socialister. Tämligen outbildat inlägg helt enkelt.

  10. Lars Karlsson: Jag har läst humanisternas idéprogram, jag har sett kampanjen och jag har gjort testet på hemsidan. Du anser att jag är okunnig om Humanisterna. Själv anser jag att jag genomskådat dem genom en materialistisk, socialistisk analys. Visserligen en ganska hastigt ihoprafsad analys, gjord på egen hand, och med stora behov av finslipning och diskussion. Jag är inte övertygad om att den analysen är ”rätt”, men jag är övertygad om att det behövs en materialistisk, socialistisk analys av i princip varje samhällsfenomen, så även Humanisterna och deras kampanj.

    Principprogrammet som jag minns det handlar mycket om ganska löst definierade begrepp som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Humanisterna säger ingenting om t.ex. ”rätten till arbete” som t.ex. står med i FNs deklaration, men som idag bekämpas/ignoreras av hela den liberala västvärlden. Om man talar om frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i en sekulär värld, utan att prata om ekonomiska orättvisor och det kapitalistiska förtrycket är man oftast liberal, enligt mitt sätt att se det. Det finns inga abstrakta, för evigt givna definitioner av demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Definierar man dem inte socialistiskt, konservativt eller på aninat sätt tar tydlig ställning för vad man menar, anser jag att man skriver under på den nuvarande, liberala ”DN-tolkningen”, där det är självklart att bekämpa t.ex. homofobi och diskriminering av funktionshindrade, men där det förtrycket som utövas i form av aktier, börsen, marknadsekonomi, finansmarknad, utsugning av tredje världen osv är en icke-fråga.

    Den betydelse av ordet ”demokrati” som är allmänt vedertagen i Sverige idag är den liberala definitionen. En definition som innefattar upplysningens idéer, men inte socialismens. En definition som innefattar religionsfrihet och parlamentarism, men inte företagsdemokrati och ekonomisk jämlikhet.

    Idén att man kan frikoppla politisk demokrati från diktatur på arbetsplatsen eller idén att man kan tala om frihet utan att tala om frihet från marknadsliberalism och annat ekonomiskt förtryck är för mig i bred, icke partipolitisk mening liberalt.

    Jag förstår mycket väl att du liksom många humanister, miljöpartister, piratpartister och så vidare anser att man kan vara anhängare av en världsbild som varken förespråkar socialism eller innebär ett implicit eller explicit försvar för nuvarande liberala ordning. Själv tror jag dock inte på den typen av ”opolitisk politik”. Du kan kalla det att ”jag inte har en aning” om du vill. Själv anser jag det snarare aningslöst att tro motsatsen.

    När jag säger att jag anser humanisterna vara liberaler, menar jag inte att de explicit verkar för att göra samhället ”mer liberalt”, vare sig i folkpartiets eller frihetsfrontens mening. Alla rörelser som fokuserar på t.ex. Religiöst inflytande på politik och lagar eller ej, frihet från integritetskränkningar på internet eller ej, grön skatteväxling eller ej och så vidare, men inte tar ställning för eller emot en förändring av samhället i grunden i antirasistisk, feministisk och socialistisk riktning, och där jag inte ser några andra indikationer på att något grundläggande skulle vara fel i dagens samhälle, klassar jag som i någon mening liberalt.

    Jag säger inte att medlemmar i och sympatisörer med humanismen inte kan vara vänsterpartister, folkpartister, moderater, sverigedemokrater eller stalinister. Jag säger inte att Humanisterna är en partipolitiskt bunden organisation. Men jag hittar inte ett ord om socialism eller någon radikal feminism någonstans hos humanisterna.

    Om samhället bevaras sådant det är idag, minus religiöst inflytande, har vi kvar ett liberalt, antisocialistiskt, antifeministiskt samhälle.

    Jag ser religionernas destruktiva verkan genom historien som en del av klassamhället. Där skriver jag under på Marxistisk analys. Att frikoppla religionen från detta och försöka bekämpa den, utan socialism, är enligt mig att slåss mot väderkvarnar. Om nuvarande samhälle inte hade religiöst motiverad rasism, sexism och kapitalism är jag säker på att vi i stället skulle se samma fenomen, med annan ideologi.

    Jag vet också att många socialister går på linjen att se ateismen något lika grundläggande för en bättre värld som feminismen, antirasismen eller socialismen. Jag håller dock inte med. Könsförtryck, rasistiskt förtryck och kapitalistiskt förtryck (i sin nuvarande form: den liberala marknaden) är tre saker jag ser som i sig själva destruktiva och som saker som måste bekämpas för att vi ska få ett bättre samhälle. Detta gäller även religiöst motiverad sexism, rasism och kapitalism. Däremot tycker jag att det här med att peka ut ”religionen” i sig som en orsak till samhällsproblem, snarare än att försöka förstå varför religiösa människor (liksom ateister) oftast försvarar nuvarand eordning är en dålig, naiv och väldigt begränsad analys. Ateism och/eller humanism utan feminism och socialism blir för mig att slåss mot väderkvarnar medan den liberala/nyliberala världsordningen består.

    Du kan fortfarande kalla mig okunnig om du vill, själv anser jag att de här två olika tolkningarna snarare är en fråga om olika åsikter än olika kunskapsnivå.

    Är man däremot ”humanist” i någon annan mening än förbundet Humanisternas principprogram, dvs man definierar sig som t.ex. socialist tror jag inte alls att man behöver vara någon samhällsbevarare. Jag har inte skrivit att det inte finns socialister som definierar sig som humanister, jag vet inte riktigt var det kom ifrån?

    Slutligen det här med ”de stora bokstäverna” och huruvida humanisterna vill att folk ska sluta tro på gud eller inte: Just det är en av huvudsakerna i min kritik: att man gör ett test med en hel del politiska och moraliska frågor, men döper kampanjen till ”Gud finns nog inte”. En ateistisk kampanj på temat ”Därför finns inte gud” eller en kampanj som hette ”Religion ska inte få ha inflytande på samhällsordningen” vore mer hederlig än den här sammanblandningen.

    Jag skulle ju t.ex. kunna göra ett idéprogram där jag skrev att jag inte tar ställning till om människor kan indelas i raser eller ej, men att de oavsett vilket bör behandlas lika. Sedan kunde jag sätta ihop ett test på nätet med olika frågor som ska leda till att undersöka folks åsikter om huruvida rasismen ska få pevarka lagar och politik. Om jag då döpte den till ”Raser finns nog” eller ”Raser finns nog inte” skulle folk uppfatta det som om jag hade en agenda även i den frågan, hur neutral jag än var i mitt principprogram. Extremt exempel och jag jämför på intet sätt religion eller ateism med rasism, men det enda jag kom på såhär på rak arm.

  11. Vill tillägga en sak: Vet inte om du läst min blogg tidigare, men jag har ägnat mer än ett inlägg åt att kritisera olika religiösa rörelser, personer och idépaket som inte tar ställning för en radikal förändring av samhället. Så mitt inlägg är på intet sätt ett försvar för någon religiös rörelse som vill förändra samhället i konservativ riktning eller behålla nuvarande liberalhegemoni. Min åsikt är dock: hellre en muslim, jude, kristen, whatever som verkar för socialism än en humanist, agnostiker, ateist som inte gör det. Jag är medveten om att religionen i stort sett i världen idag används negativt, men det gör även vetenskapen, politiken osv i nuvarande ordning. Frågan för mig är inte om folk är religiösa eller inte, utan vad de vill göra med samhället. Därför anser jag det irrelevant att bygga kampanjer som så specifikt pekar ut religion som någon sorts isolerat problem.

  12. Bra, tycker jag också. Det är oerhört förenklat/obehagligt/äckligt och klassomedvetet att ställa religiösa mot icke-religiösa, som en flytande ideologisk kamp som står över allting annat. Bara de slutade tro på sin jävla Gud…

Lämna ett svar