Tobias became a fan of Ison & Fille

Som utlovat kommer här ett inlägg om hiphop. Jag har inte mycket att säga om den amerikanska kommersiella dynga som spelas i TV och radio för närvarande, men jag har fått ett par intressanta tips om true school från i år som jag ska kolla in. Under tiden tänkte jag skriva om Sveriges stabilaste och bästa hiphopduo Ison & Fille.

Första gången jag hörde Ison var när Nileskär hade en special om svensk hiphop i P3 Soul år 2000. Jag hade länge älskat Latin Kings, men kände att jag orkade bry mig måttligt om Loop Troop, MBMA och de andra fenomenen som dominerade den så kallade ”svenska underjorden” där kring millenieskiftet. Men det här programmet, som jag har inspelat på ett band som ligger här någonstans i en byrålåda överraskade mig positivt. Det var t.ex. första gången jag hörde K-Real och just Ison. Jag har för mig att låten heter Alla mina män och den satte omedelbart ett stort leende på mina läppar. Äntligen en svensk MC med lite flow, musikalitet och karisma, mitt i floden av finniga, osvängiga korsordsrimmare.

Jag spelade låten massor av gånger i min freestyle och tänkte att jag hade skådat framtiden för svensk hiphop. Sedan började Ison & Fille göra väsen av sig med Skiter I, som var en riktig anthem och som än idag är en av, i min mening mycket få, riktiga klassiker inom svensk hiphop. Duon hade en ganska primitiv hemsida uppe där man kunde lyssna på deras grymma demolåtar. Eftersom jag satt på en gammal dator från 1995 utan CD-brännare som knappt orkade spela upp en mp3-fil, lyckades jag kontakta någon på Whoa.nu (som då hette Backlash eller Svenskunderjord, de har bytt namn ett par gånger) som brände ner de här låtarna (från 1999-2001) på en CD-R åt mig. Den CDn gick varm hela sommaren och tar mig idag omedelbart tillbaka till sommaren 2001.

Det var nu jag upptäckte Filles raka, ärliga stil och hur väl den passade ihop med Isons lite mer oförutsägbara flow som jag redan älskade. Gendisholisten, High 1, E Från Förorten och kanske framförallt Se Vad Vi Ser (now, this is my JAM!) blev soundtracket till min sommar. Dessutom innehöll CDn låten Pass På Dig med Ison & Fille och Fjärde Världen, en riktig anthem. Jag gillar i princip allt som Ison & Fille och hela Highwon har gjort, men det ligger fortfarande ett speciellt svårslaget skimmer över de där tidigaste inspelningarna. Bomba Kalaset med hela Highwon och Fjärde Världen på ett av Taros mixband från samma era är en annan klassiker i sammanhanget. Jag använder fortfarande en del av citaten från de här låtarna i dagligt tal. ”Falska som en hägring i Sahara”, ”Min liga smyger upp, vänder dygnet motsols” eller ”Kör en vers i duschen, kör en text på perrongen/Kör nåt nu naken på balkongen” till exempel.

Poetiska skrifter får applåder/Stoltheten pumpas genom varje åder/Respekt till mitt folk, förortens själar/I sikt kommer segern, vi delar på äran/Från fjärran vi färdats, till betong/Kulturerna krockar, krasch varje gång/Vår härkomst var allt vi fick med över haven/Så avisst, vi bryter, men inte är det lagen/Ey, slipa på talen, så drömmen blir sann/Trött på alla drömmar som rinner ut i sand/Med facklan i brand/ska vi staka oss vägen/Så att vårat folk kan dela på glädjen/Jag fattar min penna, ännu en gång/Gör det för alla i Stockholms betong/Lyckas en, lyckas alla – en oskriven regel/Säg att du svär, man – Jag svär på min heder…
- från Se Vad Vi Ser

2001 kom första släppet på vinyl, EPn Tillbaka Till Gatan. Fyra lite snyggare kvalitetslåtar. För säkerhets skull köpte jag två ex.; det ena står fortfarande här ospelat i väntan på att historien ska ge Ison & Fille rätt och EPn ska bli eftertraktad av samlare. I samband med Tillbaka Till Gatan intervjuade jag Ison & Fille för mokkamekka och blev ännu mer övertygad om att de var framtiden. Första LPn Vår Sida Av Stan fortsatte i den lite mer polerade produktionsstilen och innehöll guldkorn som Ring Mig Sen, Fakka Ur, Allt Vi Behöver, Där Jag Bor och Hela Vägen. Ison & Fille fortsatte att bidra med den där verklighetsskildrande, historieberättande rappen som alltid varit en sån bristvara i svensk hiphop. Dessutom med svängiga beats, snygga flows och samma sköna känsla som alltid.

Skivan efter, den som bara heter Ison & Fille, kom bara ut på CD. Jag gick länge och väntade på vinylrelease, men fick till slut svälja min snobbiga stolthet och köpa CDn. På andra albumet fortsatte grabbarna i samma stil, fast de såklart hade blivit tightare och finslipat både skills och samspel till löjligt säkra nivåer. Förutom bringing down the house anthems och possee cuts som Haffa och Vill Va Highwon framträdde duons allvarliga, lite mer poetiskt kontemplativa sida tydligare för mig den här gången. Låtar som Klippta Vingar och Håll Huvet Högt spelade jag hur många gånger som helst.

För alla er glömda som ser det jag ser/Som går här o väntar på ändring o ske/För parran den finns inte drömmarna sviker/Finns ingen som hör en/Håll huvudet högt kho. Håll huvudet högt kho/

Så går refrängen i Håll Huvet Högt. Ett perfekt tidsdokument om nedmonteringen av välfärdsstaten och sveket mot förorten. Och samtidigt en jävla perfekt refräng att skråla med i på fyllan eller i duschen. Det finns en sån styrka och stolthet i de här låtarna att jag får gåshud bara jag tänker på den. Varje gång SvTs kulturnyheter propsar ännu ett inavlat gitarrpopband med I-landsproblem plockar jag fram den här CDn för att rena själen. Finns ingen som hör en…

Men den kanske allra mest kirurgiskt exakta beskrivningen på skivan är lite mer gömd, inne i den nästan MOP-artade betongkrossarlåten Ice & Danza (Vem e du?!). Det är en härligt kaxig låt som det inte går att sitta stilla till, men den riktiga eye openern är andra halvan av Filles första vers. Den här rapporteringen från verkligheten som folk letar frenetiskt efter med lupp i DN och Aftonbladet finns i Filles mikrofonpoesi. Dessutom har han något så ovanligt som en egen språkbehandling. Jag skulle faktiskt kalla det här riktig poesi, inte ”bara” en bra hiphoptext:

Fille & Ice, marrafrakka. Vi e tillbaks igen/Lika hungriga som förr om nu inte ännu mera/Svensk hiphop e inte död keff rapparna e bara flera/Det här e fattiglappsshit för jobba nattskift brorsor/Svart eller vitt kvittar. På jakt efter sitt brorsor/Ny arbetarklass som sällan fått arbete/Skiter i allt för vi växte upp då när allt sket sig…

Vad säger man? Där satt den!

Sedan har Ison & Fille fortsatt att släppa grymma grejer, men jag har tappat kollen lite grann, även om man såklart inte kunde undgå den fantastiska Lägg Ner Ditt Vapen. Man kan dock alltid lita på kvalitet från dessa herrar. Nu har de en ny singel ute (Jag Skrattar Idag) och jag tror de kommer starkt igen. Vi får se om de får vara med i Kulturnyheterna den här gången. Mitt öra kommer de alltid att ha i alla fall!

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Kramgott i Lappland, Fredrik Jönsson skriver Tankar i Havanna, Kaj Raving skriver Strejken över – kampen fortsätter!, jesper skriver Stejkande på Lagena tvingas tillbaka till arbetet