Demokratisering

Vi behöver alltid demokratisering. Alltid, alltid, alltid och på alla områden. I västvärlden håller begreppet demokrati alltmer på att förminskas. Det har blivit ett begrepp som betyder att medborgarna får gå och rösta på färre och färre kandidater i större och större församlingar som tar allt större beslut. Dessa folkvalda tycks ofta känna större ansvar inför olika (icke folkvalda) ekonomiska institutioner än inför sina väljare och medmänniskor.

Demokrati i andra betydelser än den strikt parlamentariska förekommer knappt i den så kallade allmänna debatten. Företagsdemokrati och ekonomisk demokrati har inte diskuterats seriöst i större tidningar, TV-kanaler och radiokanaler sedan Palmes tid. Trots det tror jag att de flesta människor känner spontant att samhället blir mindre demokratiskt. ”Alla” får rösta, men klasskillnaderna ökar samtidigt som makt heter pengar och allt fler därmed får allt mindre makt över sin egen situation. 

Vår bestämmanderätt över vårt boende, våra arbetsvillkor och våra möjligheter till kulturell verksamhet, bildning och en vettig fritid minskar, såvida vi inte tillhör de allra rikaste. Samtidigt får man i skolan lära sig att demokrati är detsamma som marknadsekonomi och fritt företagande och att socialismen är en ideologi som leder till ofrihet.

De parlamentariska rösterna för ett mer rättvist, medmänskligt och demokratiskt samhälle är till synes maktlösa i denna nyliberala hegemoni. Men initiativ kommer ständigt underifrån och politiker, fackförbund och andra makthavare som i framtiden kan plocka upp och kämpa för dessa folkliga initiativ och stämningar är de som faktiskt kommer att kunna sägas kämpa för demokratin.

Det omedelbara exemplet jag kommer att tänka på är återigen Lagena-konflikten. Såhär skrev jag i en av kommentarstrådarna nedan: Idag när jag stod utanför Systemets hudkontor i Kungsan och huttrade i snålblåsten och regnet och skrek “stoppa varslen” med de modiga arbetarna från Lagena, då kände jag “Det HÄR är arbetarrörelsen”. Och i princip alla man pratar med håller med i den här frågan, vare sig de definierar sig som “vänster” eller ej. Den som kan omsätta den energin politiskt får min och MÅNGA andras röster. Oavsett det är (V), (S) eller någon annan. Varken (S), LO eller (V) centralt har sagt något än och det visar på en allvarlig spricka.

En annan spricka, för att inte säga demokratisk avgrund, mellan folket och makten är migrationspolitiken. Jag läste nyligen på bloggen Roya – Intersektionalen om hur Sverige genomför massdeportationer under mardrömslika förhållanden. Visserligen växer Sverigedemokraterna, men de får trots allt inte ens 4% i valen. Ändå för Sverige denna politik, som jag har svårt att tänka mig kan tilltala andra än just Sverigedemokrater och andra extremister.

På bloggen Tankar i natten läser jag om bröderna Asa, Kenneth och Patrik Vuvu som ska utvisas helt ensamma, utan föräldrar eller anhöriga. Ett beslut som i princip alla tänkande, kännande medmänniskor omedelbart tar avstånd ifrån. Barnens skolkamrater och skolans ledning har engagerat sig för brödernas sak och i detta fått stöd av (S) och (V) i Nacka. Återigen en demokratisk, folklig rörelse mot odemokratiska, inhumana beslut och regler.

Visst blir man oerhört ledsen av att läsa att det verkligen går till såhär och att det faktiskt verkar vara fullt lagliga beslut. Samtidigt är denna demokrati i form av folkliga, fackliga och gemensamma protester både ett tecken på det demokratiska underskottet och något som inger hopp om förändring. Men då måste fackförbund och politiska partier som säger sig ha hjärtat på rätta stället börja lyssna på dessa proteströrelser och omsätta dem i praktisk politik.

Det får inte vara tillåtet att göra som Lagena gör. Och det får inte vara lagligt att deportera människor såsom sker idag. I princip alla håller med och då kan det här inte sägas vara demokratiskt, även om det är godkänt parlamentariskt. Då fungerar inte demokratin.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Res med Google Earth, Anders_S skriver Det finns nog inget norskt konsortium, jesper skriver Krigsmaskiner och insändare, totalavloning skriver TotalAvlöning 11/6/09 Minnen som inte sviker., salkavalka skriver MEMENTO MORI – SKOGSKYRKOGÅRDEN, samira skriver Att vinna en stark arbetarrörelse åter

EDIT: Efter att jag skrev kommentaren som citerades ovan har stöd kommit från Stockholmsvänstern, LO Gävle och LO Gävles S-förening. Nu väntar vi på Lundy-Wedin, Ohly och kanske Sahlin…