Nederlag
Kom precis hem från Springsteens finfina konsert på Stadion. Jag saknade låtar från The Ghost Of Tom Joad och Tunnel Of Love och lite annat smått och gott. Å andra sidan var det härligt att höra Jungleland, Night och No Surrender. Jag fick gåshud under Badlands och fällde en och annan tår under The River. Nu läser jag siffrorna från valet till Europaparlamentet och vill gråta igen.
Visserligen blev mycket som det verkat i mätningarna, men jag hyste ändå in i det sista ett visst hopp om att folk skulle ta sitt förnuft till fånga på själva valdagen. Det gjorde de tyvärr inte. Positivt är att (SD) inte fick in någon representant, vilket hade varit en stor skam för väljarkåren. Är även glad över att det oklara partiet Junilistan tappade sina mandat. Men jag blir så ledsen av att (V) i princip halverats och bara har ett enda mandat.
Jag skyller detta dels på en rörig valrörelse, med debatter som kommit att handla mest om bisaker och ett par fula påhopp. Men jag skyller det framför allt på vänsterns splittring. Tramspartiet (PP) fick som bekant ett mandat och jag är rätt säker på att de knyckte en del av sina väljare från (V), trots att Vänstern står upp lika bra för integriteten som dem och trots att (PP) är ett oklart parti med liberala böjelser i övrigt. Jag önskar särskilt att (V) hade undvikit att demonstrera med (PP) och i stället hårt kritiserat och ifrågasatt dem och slutat låtsas att de är ett riktigt parti.
(FI) kom inte in, men gjorde ett bra resultat. Positivt att folk röstar för feminism, men återigen: snodda väljare som egentligen sympatiserar med vänsteråsikter. Och återigen: (V) driver feministiska aspekter på det mesta i EU-parlamentet på ett utmärkt sätt.
Jag har inte sett några siffror för (AI) ännu, men vi vet att de inte kom in och att de säkerligen plockade lite röster från (V) även de. Jag anser att vi behöver dessa väljare för att driva (V) mot mindre marknadstänkande och mer offensiv politik med förstatliganden och så vidare. I stället slänger de bort sina röster i ytterligare splittring av vänstern.
Sedan finns det folk som ser sig som vänster/röda/socialister och trots det röstar på (S), som de facto röstar för mer överstatlig kapitalism i EU. Gammal vana antagligen. Även (MP) tenderar att locka en del vänsterfolk trots att de pratar mycket lite om fördelningspolitik och i stället betonar borgerliga frågor som friskolor och företagande. Och trots att (V) är ett bra miljöalternativ, bland annat enligt Naturskyddsföreningen.
Slutligen finns det många väljare till vänster som bojkottar EU-valet. Antingen av ideologiska skäl eller för att de tror att det är det man ska göra om man är EU-motståndare. Men även om man inte ”become a fan of” dagens liberala parlamentarism finns ingen anledning att inte göra det lilla man kan för att bygga en ettrig vänsteropposition inom den anser jag. Soffliggeriet i sig kommer aldrig leda till varken reformer eller någon revolution.
Tänk dig de som röstar på (V) idag + de ”röda” Sosse- och (MP)-väljarna + (AI)-väljarna + röstskolkarna till vänster + den majoritet av (FI)s väljare som jag utgår från är vänster + de som är vänster men låtit sig luras av (PP). Där skulle vi kunna se en stor, maffig rörelse för att ge (V) fler mandat och pressa dessa mandats innehavare att kämpa för socialism, feminism, antirasism, miljön och integriteten. Men i stället alltså denna splittring. Jag blir så ledsen. Borgarna har söndrat och härskat igen. Folket förlorar. Igen.
Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Tidigt diagram . EU-valet, Anders_S skriver Vänsterpartiet förlorar stort, Jinge skriver EU-katastrofen, Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Vänsterpartiet gick bakåt – En analys av valnederlaget, Kaj Raving skriver Rusning till valurnorna
juni 8, 2009 den 6:13
[...] NederlagTidigt diagram . EU-valetVänsterpartiet förlorar stortEU-katastrofenMiljöpartiet ökar [...]
juni 8, 2009 den 7:59
Partipolitik är ju per definition söndra och härska. Det reducerar ju beslutandet till något jävla varumärkesbygge i stil med idrottsevenemang, där alla gräver ner sig i sina skyttegravar. Jag tror att logiken hos de som inte röstar på vänsterpartiet fast de, åtminstone från vad du påstår, håller med, är att ”men vänsterpartiet har ju haft mandat förut och då gick det ju åt pipan”. Givetvis är det ju orimligt att hålla vänsterpartiet, som alltid har varit i minoritet, ansvarig för EU-parlamentets alla dumheter, men det är jag övertygad om att de gör, om inte medvetet så halvmedvetet.
Sen får man ju inte glömma att alla partier i minoritet kommer att kompromissa i någon fråga, och då är det väl på sätt och vis rimligt att rösta på piratpartiet, där man vet vilka frågor de INTE kompromissar i. Däremot tycker inte jag personligen att de frågorna är värda SÅ mycket.
juni 8, 2009 den 8:25
Ja, det är sant. Men har inte det här med politiken som varumärkesbyggande blivit ganska mycket värre de sneaste 10-15 åren? Nu är det verkligen svårt att finna politiskt innehåll i kampanjerna. Sedan är det vissa saker som gör att valet till EU-parlamentet blir ännu mer cirkus än ex.vis ett vanligt riksdagsval. Väljarna är mindre insatta i vilka sakfrågor parlamentet beslutar om och kräver därför inte svar i dem. Politikerna är också mindre insatta själva i allmänhet har jag fått intryck av. Kanske inte konstigt då EU är så oöverskådligt. Fokuset på personvalskampanjer såklart, det leder ju ofelbart till varumärkesbyggande. Det här med att allt sker på något vis i två led, att partierna har en linje och därefter ingår i en grupp som ofta modifierar, och ibland helt negerar, denna linje. Dessutom, för EU-kritiker, problemet att hela tiden ta ställning till dubbelheten i: A) Jag tycker denna fråga är viktig, men B) Har den verkligen i EU att göra, ska inte EU helt enkelt besluta så lite som möjligt. MÅnga förvirringsmoment…
Kan tänka mig att din teori om att (V) och liknande partier haft mycket lite att säga till om i parlamentet och att vissa (V)-väljare därför skolkar, kan stämma. Det är synd att till exempel Eva-Britt Svenssons arbete inte uppmärksammas mer hemmavid.
Är inte helt 100 på att jag är med på slutklämmen där dock. Menar du att Piraterna har något de inte kan kompromissa med som (V) kan kompromissa med? Jag har verkligen itne fått den uppfattningen.
juni 8, 2009 den 8:45
Jag tror du matematiskt har rätt, men det blir politiskt ändå fel. Vänsterpartiets misslyckande är dess eget och ingen annans. Partiets stora brist är dess oförmåga att samla sociala rörelser.
Jag har genom åren vaktig aktiv i bl a fackföreningar (LO), idrottsföreningar, kooperativa alternativ inom offentlig sektor, Kyrkan. Ja uppräkningen kan bli hur lång som helst och den enda gång jag mött någon vänsterpartist var när jag själv var vänsterpartist. (Självklart skulle bilden varit något annorlunda om jag bott i Norberg eller Fagersta.)
Däremot har jag fått på skallen för att jag bidragit till ”privatisering” av den offentliga sektorn genom att starta omsorgskooperativ, som funkade bättre än den kommunla verksamheten och var definitivt mer demokratiska.
juni 8, 2009 den 10:13
Jag tror som sagt problemet är att vänstern är för splittrad. Jag menade inte att (V) inte har något ansvar för denna splittring. De har såklart stor del i sitt eget dåliga resultat. Men vi lever samtidigt i en väldigt högervriden tid med stor dominans för liberala medier där (V) ofta behandlas negativt och har väldigt svårt att komma fram med sina åsikter. Så (V) arbetar i hård motvind. Att i det läget (PP), (AI), (FI) osv får vänsterröster är inte bara (V)s fel. För att en väljare exempelvis ska gå från (V) till (PP) krävs både att (PP) lockar en vänsterväljare och att (V) inte lockar vederbörande, om du förstår vad jag menar. Men självklart sker splittringen både inifrån och utifrån, annars skulle den aldrig fungera.
juni 8, 2009 den 12:42
Yrkespolitikerna i V har lyckats misslyckas så det visslar om det. De är medskyldiga till vad som hänt genom en grovt förvirrad politik som är väldigt dåligt kopplad till vad som händer i omvärlden. Vad betydde en röst på V egentligen – var det för eller emot EU? Det enda man vet är att en röst i EU-valet omedelbart skulle antecknas som en röst för EU vad som än stod på valsedeln.
juni 8, 2009 den 1:53
Björn: Ja, de är medskyldiga. En röst på (V) var en röst för EU-motstånd. Bara en av alla de frågor där de itne lyckades kommunicera. (V)s faktiska politik är ju mer radikal än man fick intrycket av i kampanjen och det förlorade vänstern på. Brett.
juni 8, 2009 den 5:41
Vänsterpartiet misslyckas för att det uppfattas som dogmatiskt och faktiskt är häpnadsväckande dåliga på att kommunicera utåt (bortom ”vänsterfolket’). På att predika för andra än kören. Jag blir ledsen på riktigt när jag ser det.
juni 8, 2009 den 9:10
Jag tror också retoriken och argumentationen ibland blir för intern. När man väl på allvar tagit till sig en socialistisk analys av världsordningen är det lätt att glömma att det finns folk som inte tänke rås alls utan bara köper vad DN och TV4 matar dem med. Jag blir ibland helt förbluffad när jag inser att det finns folk från dagens proletariat på callcenters o.s.v. som röstar borgerligt. Att liberalismens hegemoni gått så långt at tjag kan behöva förklara för en lågavlönad, övervakad arbetare som inte får gå på toaletten utan att fråga om lov och knappt har råd att vara med i A-kassan att det kanske inte är nån toppenidé att rösta på Moderaterna. Men det är där vi har hamnat och det är en enorm jumbojet (för att låna det fulaste uttrycket från floskeltoppen) att vända när man har fått gemene man att tänka genomborgerligt. Flera av de mer radikala frågorna (V) driver som verkligen skulle kunna ändra folks liv, kommuniceras nästan inte alls. Men man kan itne ta för givet att folk vet vad socialism är längre. De tror att det är Stalinism eller något annat spöke, det har de läst på DN Debatt. Men det är bara att sätta igång. Nåt annat val har vi inte.
juni 8, 2009 den 11:06
Du skriver: ”Men man kan inte ta för givet att folk vet vad socialism är längre. De tror att det är Stalinism eller något annat spöke, det har de läst på DN Debatt.”
Här skulle vi kunna ta ett avstamp och ställa oss frågan – vet vi själva vad socialism är? Och än intressantare – hur ser vägen till socialismen ut?
Är det statligt ägande och planekonomi, men minus Stalin? På många plan upplever jag att diskussionen står och stampar på samma ställe som det gjorde på 60-, och 70-talen. Vi kunde inte då, lika lite som nu, förklara vad vi menade med socialismen och vilken frihet det skulle leda till.
Till sist – läser de vi vill nå verkligen DN Debatt?
juni 8, 2009 den 11:21
Leo: Du ställer som vanligt de viktiga frågorna! Det behövs definieras tydligare vilken socialism vi kämpar för, hur och varför. Själv hämtar jag mycket inspiration från Venezuela. Inte allt som sker där såklart men det här med att nationalisera fabriker genom arbetarkontroll och så vidare. Att säga nej till nyliberalismen. En sann socialism måste byggas underifrån och ha folket med sig. Annars blir den ett kortlivat elitprojekt. Den får inte heller ha något fixt och färdigt slutmål, men självklart gynnas den mer av gemensamt ägande än av den förhärskande ideologin att alla ska starta sina egna små enmansföretag och konkurrera med varandra. Arbetarrörelsen måste bli arbetarnas igen. (S) och LO har inget existensberättigande om de inte kämpar mot kapitalismen som breder ut sig i vårt samhälle på bekostnad av mänskliga värden. Kampen på Lagena inspirerar mig, men där är LO karakteristiskt nog tysta. Om detta skulle jag kunna skriva mer, men några tankar i all hast.
”Till sist – läser de vi vill nå verkligen DN Debatt?” Hehe, touché. Vissa gör nog det, andra tar snarare del av den omtuggade varianten i t.ex. Metro. Eller hör någons medvetna eller omedvetna referat av vad de läst i Metro. Hursomhelst tror jag DN debatt sätter agendan för långt fler än bara de som läser den. Jag själv gör det itne längre förresten.
juni 8, 2009 den 11:49
Ett förslag – att skapa röd-grön-fi valplattform till 2010. Vänstern har splittrats i hela Europa så att högerkrafter kunnat inta dominansen. En idé är att inte göra samma misstag utan kunna samverka inför valet 2010 – och ha tolerans för inbördes olikheter. Det finns så mycket som förenar.
Viktigt att uppmuntra S omformulerar sin politik, idka självkritik, till och med historisk sådan. Kanske ändra sig till och med om Lissabonfördraget. Det är ju kärnfrågan tycker jag.
Som sagt – själva ritningen till diktaturen måste rivas upp.
juni 8, 2009 den 11:50
Och tack för bloggpost. Det värmde verkligen. Tack.
juni 9, 2009 den 12:19
Ja, att bygga radikala allianser är alltid bättre än mer splittring. Motståndaren är ju välorganiserad som sagt för att citera en klassisk filmtitel. Sen är ju frågan vad man kan offra i form av budgetramar osv om man ska samarbeta med t.ex. (S). Ser väldigt gärna samarbete med (FI) dock. (MP) får jag aldrig grepp om. Om (S) skulle ändra sig om Lissabon och i övrigt radikaliseras vore det fantastiskt. Jag tror de står rätt långt till höger om majoriteten av sina väljare. En riktigt jobbig fråga för mig att se (V) kompromissa bort av strategiska skäl är kriget i Afghanistan och sådant som till syvende och sist kan handla om människoliv…
juni 10, 2009 den 12:42
Helt enig med dig om det sistnämnda.
juni 16, 2009 den 7:14
Jag röstade på Fi – och jo, jag sympatiserar med någon slags till politik till vänster, så jag skulle kunna bli värvad…
Problemet är att ni tappade bort Fi väljarna från början…varför har ni inte prioriterat att driva en tydlig feministisk politik?
Fokusera på att bekämpa maktstrukturerna i alla frågor:
Genus, etnicitet, sexualitet, funktionalitet…och klass. Miljö kan nog också räknas in…