Avskaffa nationaldagen
INGA GRÄNSER,
INGA NATIONER,
STOPPA FÖRVAR
OCH DEPORTATIONER!
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Hizbollah vinner valet, Björn Nilsson skriver Nationaldagen i ett par bilder, Jinge skriver Danmark vinner med 2-1, kimmuller skriver Zengakuren
juni 7, 2009 den 6:05
[...] Avskaffa nationaldagenHizbollah vinner valetSören Söndergaard behåller platsen i EU-parlamentetStor demonstration i [...]
juni 7, 2009 den 8:30
Nationaldagen kan man väl till nöds ha kvar, men hur länge skall vi plågas av pekoralet som kallas vår nationalsång?!
juni 7, 2009 den 9:57
Ja, natonalsången är verkligen anskrämlig!
juni 7, 2009 den 12:38
Jag tycker att nationalismen i sig är ett förlegat koncept som bara leder till fördärv. Andra länder firar dagen de t.ex. avskaffade kungadömet, vi firar bl.a. när Gustav Vasa BLEV kung. Nationalsången, nationaldag, jag slipper gärna alltihop. Nationaldagen är ett så tydligt exempel på påtvingad nationalism uppifrån också, eftersom i princip ingen har någon relation till eller firar denna dag. Hellre 8e mars som helgdag, den står i alla fall för något fint och progressivt. Eller en dag för internationell solidaritet, att vi alla är systrar och bröder. Inte dessa gränser, murar, unioner, federationer, utvisningar, sorteringar och denna otäcka maktutövning. Den får mig att må illa.
juni 7, 2009 den 10:38
Till Cappuccinonationalist.
Vad gnäller Du för!
EU står ju för allt detta som Du vill ha. Om man bortser från Nationaldagsfirande och dito sång, lite tradition får man ju ändå behålla.
EU står ju för internationell solidaritet. Just nu manifisteras den solidariteten i operation ”Loyal Arrow” i norrbotten. 2000 soldater, 60 stridsflygplan och ett hangarfartyg förmodligen kärnvapenbestyckat. Kan man tänka sig ett bättre bevis på internationell solidaritet?
Möjligen den bataljon svenska yrkessoldater i Afganistan som håller på att lära befolkningen vad Demokrati står för.
Så jag förstår inte vad Du förtvivlar för.
Ner med nationalismen!
juni 8, 2009 den 12:03
Ingemar: Jag vet inte riktigt vad du kritiserar där? Inlägget handlar om att jag ogillar nationalism. Så isåfall är svaret på frågan ”vad gnäller du för” t.ex. att vi har en inhuman och sjukt restriktiv flykting- och invandringspolitik som de facto dödar människor. Att vi på allvar som ”nation” ställer oss upp och säger ”jag är född i det här och det här geografiska området eller jag är medborgare i den här och den här nationen eller unionen och har därför större människorätt än ni andra. Jag har större rätt att bo här för att jag är född här”. En skrämmande kall ordning. Eller att vi har en politisk ledning som uppifrån vill tvinga på folket sådant som ”nationaldag” och spä på de mest primitiva fördomar om samhörighet, vilket också gör det svårare för oss att se vår egentliga samhörighet med folk världen över.
Sedan kommer du in på EU och då antar jag att du tycker jag är gnällig för att jag ogillar EU i stället, även om jag inte skrivit om de ti detta inlägg. Men, ja, jag är emot EU, men inte för att jag vill värna någon imaginär ”nationalstat”. Som du påpekar kan man ändå behålla nationaldagsfirande och annat reaktionärt. Det finns också gott om otäck nationalism och främlingsfientlighet inom EU. Så förutom att vara ett kapitalistiskt projekt (huvudorsaken till att jag ogillar EU) tycks det snarare gynna än missgynna nationalism och andra unkna tankar. Sen bär EU alla nationalstatens obehagliga kännetecken – man bygger murar och håller folk ute (folk dör för att de inte kan ta sig lagligt in i EU), man lallar om kulturella gemensakper och annat trams. Sådant som Islamofobi verkar frodas riktigt väl inom EU. Dessutom avgränser man europa ytterligare mot omvärlden. Det kallar itne jag internationell solidaritet, det är bara en nationalstat fast lite större och med de värsta sidorna förstärkta.
Eller är det NATO du vill att jag inte ska klaga på? Tyvärr kommer jag inte sluta med det heller, även om jag inte skrev nåt om NATO i detta inlägg. Jag tycker det är fruktansvärt att världens största terroroganisation NATO får öva/leka krig i Norrbotten. Jag tycker det är mycket viktigt med internationell solidaritet mellan folk, men jag är övertygad antimilitarist. Att åka och föra krig mot folket i Afghanistan och Irak och bomba dem tillbaka till stenåldern är så mkt motsatsen till Internationell solidaritet jag kan tänka mig. Jag är helt ointresserad av att visa solidaritet med imperialistisk militarism som dödar och lemlästar de folk i världen jag anser att vi bör vara solidariska med.
Så jag är fortfarande väldigt mycket emot nationalstater, EU och i ännu högre grad imperialismen och NATO. Med internationell solidaritet syftar jag på folkens frihet, demokrati, välstånd och socialism. Inte att kriga, döda och tvinga marknadsfundamentalism på dem.
juni 8, 2009 den 10:36
Tur att vänsterpartiet krymper, skrumpnar bort – om det är dessa ovan skrivna ståndpunkter som ska gälla!
Detta med NATO var väl att ta i. Tanken är dock fri.
juni 8, 2009 den 1:52
soli:
* Det jag skriver på bloggen, särskilt i kommentarerna är mina egna, spontana åsikter och jag uttrycker dem gärna polemiskt. Det är inte något som kan jämställas med V:s officiella linje. För den rekommenderar jag http://www.vansterpartiet.se
* Att vara emot NATO-övningar och samarbete är knappast extremt, den åsikten delar jag med stora delar av svenska folket. För 20 år sedan var det snarare extremt att vara för, men detta har smugit sig över oss, anser jag. NATO sysslar ju med rätt mkt som antagligen inte skulle ratifieras vid demokratisk ordning eller folkomröstning med svenska folket dock, så det är kanske lämpligt för dem att vi hålls så långt som möjligt beslutsprocessen där?
* Tanken är inte så fri som man kan tro i dagens liberalhegemoniska västvärld tyvärr.
juni 8, 2009 den 4:49
cappuccinosocialist – det var inte lätt att stava!
Jag reagerade på att du kallade NATO för en terrororganisation och tilliks världes största? Din liknelse haltar betänkligt och ordet terror är för mig dessa självmordsbombare, med sprängningar av oskyldiga människor under oftast religösa förtecken. NATO tillhör inte den gruppen och är verkligen bra att den finns!
juni 8, 2009 den 8:59
Självklart är det ett tillspetsat retoriskt grepp. Men USA och NATO ligger ju bakom fler dödsfall bland oskyldiga än alla tiders självmordsbombare sammanräknat. En stor del av anledningen till att NATO aldrig skulle kunna hamna på någon lista över terrorgrupper är nog, precis som du säger, de religiösa och ideologiska förtecknen. När USA dödar kallas det inte terror, utan t.e.x. ”befrielse”, ”att införa demokrati” eller ”att leta efter (icke existerande) massförstörelsevapen”. Om du anser att det är bra att det finns en militaristisk pakt som vidmakthåller den rika världens järngrepp över världen (och på kuppen säkert föder fler självmordsbombare och terrorister än man kan räkna), så är din och min analys av krigspolitiken i värllden antagligen helt motsatta.
juni 8, 2009 den 9:48
cappuccinosocialist – tack för din förklaring och visst finns det saker att ha sina synpunkter på ang NATO, men deras främsta uppgift är väl ändå att hjälpa utsatta länder.
Vi har inte riktigt samma uppfattning om ordet ”terrorister” och det får vi väl acceptera.
Min bästa kompis var också socialist och vi var de bästa vänner trots att vi inte hade samma uppfattning när det gällde politiken.(han gick bort för något år sedan)
Härmed tackar jag för ”insläppet” i lejonets kula.
… återkommer evt vid annat tillfälle.
Trevlig sommar!
juni 8, 2009 den 9:58
Alla är välkomna att läsa och kommentera min blogg, så länge man inte skriver något anstötligt, personangrepp eller ren propaganda för rasism el. dyl. Försöker godkänna alla kommentarer jag får, med vissa lysande undantag.
juni 9, 2009 den 4:34
Jag måste erkänna att jag nog var lite otydlig i mitt inlägg.
Till skillnad mot Dig så anser jag att nationalism är något positivt.
Nationalism behöver inte betyda främlingsfientlighet, rasism eller inskräkt syn på omvärlden.
Ett av EU-projektets mål är att bryta ner nationalstaten och ersätta denna med en s.k. större gemenskap.
Faktum är att Demokrati, social välfärd och socialism är förknippat med nationalstaten.
Det var inom nationalstatens ramar som tanken på välfärdsstaten föddes och utvecklades.
Sverige var för inte så länge sedan en röst i världen som man lyssnade till och respekterade.
Idag måste vi gå i takt med EU. Vi är inte längre någon självständig röst i omvärlden. Vi måste rätta oss efter Brüssel i alla göranden och låtanden. Den politiska eliten i det här landet har helt försvurit sig till EU-projektet. När man rustar ner nationalstaten så innebär det också att man försvagar dom trygghetslagar och välfärdsystem som byggts upp under lång tid. Det betyder att man marginaliserar dom människor som mest är i behov av dessa system. Detta drabbar naturligtvis invandrarna i extra hög grad. Många svenskar som finns i dom invandrarfientliga grupperingarna är personer som i lika hög grad är marginaliserade som stora invandrargrupper är. Marginaliserade ställs mot andra marginaliserade.
Borgarregeringen lånar upp pengar för att sänka skatterna till medelklassen för att få igång konsumtionen. Jakten på sjukskrivna och arbetslösa bedrivs med en frenesi som går utanpå det mesta. Arbetslösa tvingas söka jobb som inte finns samtidigt som det är brist på arbetskraft inom t.ex. sjukvården men pengar saknas. Sverige betalar i år 23,9 miljarder i EU-avgift. Den summan skulle räcka till att anställa 66 000 undersköterskor i kommuner och landsting. Detta nämner inte våra käcka EU-parlamentariker med ett ord. Åren 1971-1990 var arbetslösheten i Sverige genomsnittligt 2,37 procent. Efter EU-inträdet steg genomsnittet åren 1995-2004 till 5,9 procent.
Istället babblas det om EU-projektet som ett fredsprojekt. Det är helt igenom falskt. Sverige har inte varit i krig sedan 1813-14 men idag deltar vi i Natos s.k fredsbefrämjande krig i Afganistan och mer kommer. Reservmajoren Gunnar Björklund (FP) ville för ett par år sedan sända svensk trupp till Irak. Det var väl till och med för magstarkt för Moderaterna för det blev rätt snart tyst på den begäran. Fortsätter den här utvecklingen så är det bara en tidsfråga innan Sverige är fullvärdig medlem i Nato. Natoövningen i Norrbotten (Loyal Arrow) har passerat tämlingen obemärkt i massmedia. Man är rädd för att utmana folkopinionen som fortfarande till stor del är motståndare till en anslutning. Man tassar på tå och hoppas att svenskarna gradvis kommer att vänja sig vid tanken på en Natoanslutning.
Nationalstaten står inte i motsättning till internationell solidaritet och fred. Det är vad EU-förespråkarna vill få oss att tro. Tvärtom är nationalstaten en garant för välfärd, solidaritet, trygghet och oberoende.
Sverige ut ur EU!
juni 9, 2009 den 10:34
Här för du resonemang (Sverige ut ur EU, extremhögerns sätt att ställa olika imaginära grupper mot varandra i stället för mot kapitalet, borgerlighetens pågående förskjutning av demokratin mot skendemokrati, det livsfarliga NATO, det ihåliga i att kalla EU för ”fredsprojekt osv) som jag kan skriva under på.
Sedan menar du att lösningen heter nationalism och välfärdsstat. Jag menar att öppna gränser och socialism är lösningen.
Jag menar att nationalism leder till just den typen av ”spela-ut-arbetare-mot-arbetare” som du nämner, inhuman invandringspolitik osv. Det finns inget i nationstanken i sig som gör att den lånar sig bättre till välfärd och solidaritet än till liberalism, konkurrens och marknadsekonomi, såsom skett i 90% av nationalstaterna idag. Sen är det ju en fråga om semantik. Om du med ”nationalism” menar EU-motstånd och vägran att delta i NATO-samarbete osv, så är det ju något annat än den främlingsfientlighet, ”svenskhetstest”, språktest, misstänkliggörande, islamofobi, kulturrasism, förvar, deportationer osv som jag menar med ”nationalism” i Sverige idag.
Jag menar att välfärdsstaten fungerade förhållandevis fint ett tag (särskilt om vi jämför med samtidigt existerande system som USA och Sovjet), men att den troligen redan då inom sig bar fröet till dagens demokratiska haveri, på grund av sin undfallenhet gentemot kapitalet.
Jag vill hellre se en socialism som inte stagnerar, utan offensivt för facklig och folklig kamp för arbetsrätt, övertagande av arbetsplatser osv och inte erkänner några nationsgränser. Välfärdsstaten är ju också en sorts symbol för en arbetarrörelse som sätter sig och lutar sig tillbaka och anser att jobbet är gjort och sen kommer reklam-TV, ett EU-medlemsskap och en borgerlig kraftsamling och plötsligt vrids klockan tillbaka med rekordfart. Hade det kunnat hända i ett kämpande, socialistiskt sammanhang?
Att Sverige bör ut ur EU skriver jag under på direkt. Och analysen av smygandet in i NATO utan demokratisk genomlysning och extremhögerns sätt att skapa motsättningar inom arbetarklassen också. Men motsatsen är för mig socialism, aldrig nationalism.