Sparka neråt

I en artikel på aftonbladet.se igår kunde man ta del av några av följderna av det vidriga, populistiska budskap om att sparka på de svaga och misstänkliggöra alla som Reinfeldt delvis vann valet på. Socialrealism värdig Ken Loach. Jag vet att Aftonbladet med rätta är bespottade för sina hemska löpsedlar, de trettio sidorna kändistrams varje dag osv. Men de har en bra ledarsida, en bra sportbilaga, en bra kultursida, korrespondenter utomlands och ibland vettiga artiklar som denna. Allt detta saknas i Expressen. Det här tycker jag är den typen av journalistik en tidning i Sverige borde bedriva idag.

Populisthögern kidnappade totalt hela debatten kring ”arbete” inför valet, så till den milda grad att det satt folk i diverse morgonsoffor och på allvar tycktes hävda att ”fusket” med försäkringar och bidrag inte bara var någon sorts stort, samhällsekonomiskt problem, utan dessutom borde bli en valfråga. Och det blev det. Redan då kände jag: ge mig hellre de jättegamla moderaterna tillbaka!

Det hjälpte inte att min favorit Greider och några få till med dåraktig envishet hävdade att även om ett fåtal fuskar (fusk kommer att förekomma inom alla system utom de rent fascistiska, det ligger i sakens natur) så är värdet av att de som faktiskt behöver och förtjänar hjälp får den faktiskt stort nog för att tillåta lite svinn. Dessa sansade röster drunknade helt i idiotdebatten.

Jag bedömer dessutom Reinfeldt, Borg, Olofsson och co som tillräckligt intelligenta för att egentligen förstå detta. Alltså var den otäcka populismen i valkampanjerna bara ett hänsynslöst utnyttjande, ett spel för gallerierna och ett otäckt försök att mobilisera pöbelmentalitet, vilket också lyckades.

Självklart måste man dock infria vallöftena. Och nu ser vi resultatet av alliansens politik materialisera sig ett efter ett. Läs det gammaldags snyftarreportaget på aftonbladet.se och ta del av historier från några av de som drabbas av de nya sjukförsäkringsreglerna. Det är så man mår illa. Länken igen: HÄR, LÄS!