Kulturgärning med förhinder

Som jag nämnde i fredags firade Klubb YES! igår femårsjubileum på Mosebacke med ingen mindre än Lord Finesse som hedersgäst. Denne legendariske rappare tillhör tidernas fem bästa och viktigaste MCs. Han har även tunga meriter som DJ, producent, talangscout med mera.

Tydligen var han på gårdagens spelning inbokad som DJ, vilket kom som en besvikelse för många. Finesse är en grym DJ, det är inte det som det handlar om. Han spelade en massa olika musik, mest traditionell så kallad true school hiphop med högt konstnärligt värde och den genrens föräldrar breaks and samples, men också ett gäng crowd pleasers i form av västkusthits och gamla R&B-dängor. Han mixade, scratchade och jonglerade beats men gjorde framförallt en solid insats som party-DJ som höll skallarna nickande och dansgolvet kokande. Och det var ju trots allt en födelsedagsfest.

Dock kan man inte bortse från detta faktum: grymma Party-DJs finns det i massor, MCs av Lord Finesse’ kaliber kan räknas på ena handens fingrar. De flesta hade troligen kommit dit i förhoppningen att han skulle rappa.

Strax efter klockan två på natten, då de flesta givit upp hoppet om en rapkonsert och gått hem (själv hade jag en minut tidigare fått ut jackan ur garderoben) tog så Finesse till sist mikrofonen och framförde ett kort och visserligen aningen slarvigt, men hett efterlängtat set bestående av fem-sex av sina bästa låtar, som också är hans största hits, i den mån han haft några hits. 

Ett fan som jag stod såklart med ett stort fånleende på läpparna under hela detta parti, men strategiskt sett var det helt felplacerat. Lord Finesse bad om publikmedverkan och ville att alla skulle rappa med i några av de bästa och mest kända raderna. Han hade han tveklöst kunnat få denna medverkan klockan elva eller klockan ett. Men vid det här laget hade ju som sagt de flesta som kunnat bidra med detta gått hem. Kvar fanns en massa unga, berusade, partajande människor som till största delen saknade både intresse och kunskap nog att till fullo avnjuta flerstaviga rim och gamla kioskvältare från 1990. Därmed uteblev lite av magin från Lordens två senaste Sverigebesök.