Rasister vill ogärna bli kallade rasister. Det är sen gammalt. Ordet ”rasist” har nämligen en negativ klang. Alltså slänger de sig med alla möjliga eufemismer. Men att ordet rasism har en negativ klang beror inte på ordet i sig, det beror på att det betecknar något av det mest negativa och destruktiva som finns. Ondska och rasifiering blir inte mysigare för att man kallar det blåbärspaj. Och det leder fortfarande till diskriminering, hat, våld, krig och folkmord.
Om man vill vara riktigt säker på att en person är rasist kan man lyssna efter denna inledning: ”Jag är inte rasist, men…”. Det som följer efter en sådan mening är i 999 fall av tusen någon form av rasistisk generalisering. Nationalism och patriotism är andra gamla beprövade omskrivningar av gammalt brunt tankegods.
På sistone har rasismen också börjat gömma sig alltmer bakom ord som ”religionskritik” och tal om olika ”kulturer”. Man har också försökt fylla accepterade begrepp som ”folkhem” med rasistiska, Sverigedemokratiska idéer. Nya ord, samma gamla indelning av människor i grupper på vilka man godtyckligt kan klistra olika egenskaper och som man därefter kan gradera i en viss ordning efter hur mycket de är värda. Klassisk rasism i nya kläder.
Om den rasistiska hatkampanj Ulf Nilson bedriver på Expressen inte vore så allvarlig och sorglig att man får ont i magen skulle man kunna kalla den ”farsartad”. Den är nämligen så dum, oslipad, omedveten och fylld av klichéer ur rasismens historiebok att man ibland kan undra om den är på skoj.
Ulf Nilson är rasist. Han skriver rasistiska texter. Han har nu skrivit så mycket som varit så klockrena exempel på grundläggande rasistisk ideologi att inga krumbukter i världen skulle kunna frikänna honom från detta. Det är inte en språklig fråga längre. Ändå kommer försvaret som ett brev på posten. Efter den rättmätiga och våldsamt starka kritiken mot hans proto-nazistiska artikel i Expressen försöker nu Ulf Nilson försvara sig.
Märk väl. Han försöker inte göra avbön från sina rasistiska åsikter. Tvärtom upprepar han dem och förvärrar dem på vissa sätt. Han försvarar dem helt enkelt. Det enda han egentligen tar avstånd från är själva ordet ”rasism”, såsom rasister brukar försöka göra i alla tänkbara sammanhang.
Han oroar sig fortfarande för att en ”ras” skall ta över i stället för en annan. Men av någon anledning tror han att det ska bli mindre rasistiskt om han kallar härskarrasen för ”Svenskar av det gamla vanliga slaget” i stället för ”pursvenskar”. Men rasismen sitter inte i semantiken!
Samtidigt försöker andra att ”motbevisa” Nilson genom att fråga SCB om det verkligen stämmer att muslimer föder fler barn än andra. Men problemet är inte att Nilson eventuellt har fel i själva sifferexercisen. Problemet är att han helt skamlöst anser att OM det föds fler muslimer än icke-muslimer i Sverige så är det ett problem eller rentav ett hot. Det beskrivs till och med som en form av krigföring.
Man ska inte bemöta den typen av rasism med argument som implicit säger ”oroa dig inte Uffe, det blir inte alls fler muslimer”. Det enda möjliga svaret är såklart ”Jaha? Och vad fan gör det om det blir fler muslimer i Sverige?”. För på detta kan han endast svara med ren rasism.
Rasism är inte missuppfattningar och tokdåreteorier om att andra ”raser” håller på att ”ta över”. Det är endast rasismens praktiska, politiska redskap. Rasismen i sig är det som säger att det är en fara om andra tar över, eftersom olika grupper har olika värde.
Nilsons rasism består i att han delar in människor i rasifierade grupper, varav vissa grupper utgör ett hot mot andra gruppers existens. Att han sörjer en ”ras” eventuella tillbakagång till förmån för en annan. Om inte det är rasism, då vet jag fan inte vad rasism är längre.
Han fortsätter att brodera sina teorier om en viss sorts människa. Ett tänkt urstadium av någon sorts ”ren” svenskhet. Fast eftersom han fick en del starka reaktioner på ordet ”pursvensk” försöker han nu byta till ”svenskar av det gamla vanliga slaget”. Han framstår som ännu mer korkad än jag trodde när han ihärdigt fortsätter att dela in människor i grupper och sortera dem efter någon sorts ”nationella särdrag”, men samtidigt tillägger att det inte bör uppfattas som rasism.
Det här är i och för sig inget nytt. Ända sedan Sverigedemokraterna hängde av sig nazi-uniformerna och började prata ”folkhem” har det tyckts som om de har flera personer som jobbar heltid med att hitta på olika eufemismer för deras rasism.
Det nya är med vilken öppenhet denna polering av gammal brun skit sker hos just denne rasistgubbe. Han skriver en artikel. Han märker sedan på reaktionerna att han talade lite för mycket rasistiskt klarspråk. Han ångrar då inte åsikterna, utan han upprepar dem. Men eftersom han inte vill beteckna sig som just ”rasist” tillägger han något pliktskyldigt om att det handlar om obegripliga beskyllningar.
Därefter ber han om hjälp med att hitta ytterligare eufemismer för rasismen. Jag trodde inte mina ögon, men efter att ha försökt formulera beskrivningen av härskarrasen på ytterligare ett sätt skriver han: ”hitta gärna på en bättre beteckning”. Jo, det står faktiskt så!
Han tar inte avstånd från rasismen, han söker helt enkelt bara ett bättre språk, med mindre negativa konnotationer. Men då så, Ulf Nilson! Vänd dig till SD, de har erfarenhet av att försöka få rasism att framstå som rumsren. Men vänd dig för guds skull inte till dina belackare och be dem hitta på ursäkter och sätt för dig att framföra dina rasistiska åsikter så de låter mindre illa! Anti-rasister är inte intresserade av att ”hitta på bättre beteckningar” för olika raser, det är liksom inte det anti-rasism går ut på.